Adolf Edelsvärd (1824 - 1919) blev känd för en stor allmänhet då han uppförde den stora byggnaden av trä och glas vid Stockholmsutställningen år 1866. Framstegsoptimism och hårt arbete genomsyrade hans yrkesutövning och han strävade alltid mot det han ansåg borde vara bäst för samhällsutvecklingen. Avhandlingen tar upp Edelsvärds mer okända insatser, som ingenjörsofficer, som redaktör för Sveriges första arkitekturtidskrift och som privatpraktiserande arkitekt i Göteborg. Yrkesbiografin om Edelsvärd belyser arkitektarbetat vid industrialismens genombrott. Han var en av de arkitekter som tog på sig en betydande samhällsroll vid tidens genomgripande förändring av svensk landsbyggd. Som chefsarkitekt vid SJ i fyra decennier ansvarade han för tillkomsten av drygt 5700 byggnader. Biografin kan ses som en reflektion över arkitekters arbete även i vår tid och är i viss mån även initierad med detta som utgångspunkt. Författaren Gunilla Linde Bjur är verksam som professor i arkitekturens kultur och kommunikation vid Chalmers i Göteborg.