Det är den danska systemdiktningens viktigaste monument, en magnifik skapelseberättelse som ritar upp flera av sextiotalets mest verksamma ideologiska och estetiska positioner. Det obetydliga ordet »det« växer i en grandios gest ut till ett universum, en värld genomkorsad av samtida röster: kvinnorörelsens frågor, ideologikritiska ansatser, diskussionen om språkets spännvidd.

INGER CHRISTENSEN föddes 1935 i byn Vejle på Jylland och hörde fram till sin död vintern 2009 till den danska modernismens absolut mest centrala namn, läst och älskad både av kritikerkåren och den läsande allmänheten. Hon debuterade 1962 med diktsamlingen Lys och kom utöver dikter också att skriva barnböcker, experimentella romaner, essäistik och dramatik. 1994 mottog hon Svenska Akademins Nordiska Pris och har även tilldelats bland annat Der Österreichische Staatspreis für Literatur.

Sedan våren 2010 genomför Modernista en större sammanhängande satsning med ny- och återutgivningar av Christensens verk på svenska. Satsningen som inleddes med Det har sedan följts av romanerna Det målade rummet och Azorno samt diktsamlingen Ljus.

»Jag är glad att jag inte är poet. Då hade kanske senkommenhetsmärtan övertrumfat glädjen i att plötsligt inse att den bästa, samtida diktsamlingen redan är skriven - för 40 år sedan.« AMELIE BJÖRCK, GÖTEBORGS-POSTEN

»Det blir därmed en diktsamling att leva i, hänge sig åt, drunkna i. Den bär på en vildhet som få diktsamlingar, en känsla av obegränsad rikedom«. EVA STRÖM, SYDSVENSKAN