En resa mellan himmel och helvete. En bok om att leva med vetskapen om att ditt barn är döende; all rädsla, sorg, förtvivlan, glädje och ändlös lycka som det kan innebära. En skildring av sådant som bara händer andra, men som plötsligt hände just oss. Det var fredag. Inte vilken fredag som helst, utan premiärkväll för kräftfisket! Vi hade ordnat barnvakt åt Tuva, för det här skulle bli en mamma – pappa – Anton - kväll. Allt hade ju cirkulerat runt Tuva så länge nu och Anton behövde få lite solo-tid med oss och känna att han var nummer Ett. Jag både älskar och hatar kräftfiske. Det blir alltid bråk vartenda år, om nån liten skitsak, och stressigt är det också. Minst 4 gånger får man vända bilen och hämta det där man glömde som var såå viktigt. Detta år var ingenting annorlunda. Vi glömde pannlampan, korvbröden, regnjackan. Bråket den här säsongen handlade om bilparkeringen. Vi har alltid parkerat vid den lilla viken där man måste köra igenom den låsta bommen, varifrån vi åker båt ut till själva tillhållet, en tur på 20 minuter. Men i år vägrade Nilla parkera där. Det finns en liten stig från skogsvägen ner till stugan där vi håller till (ja, liten men låång knölig skogsstig) och där skulle hon PROMT ha bilen parkerad (tack gode gud att hon är så jädra envis). Lyckligt ovetandes om årets gruff lämnade vi, Anton och jag, Tuva hos farmor och farfar och begav oss mot vår lägerplats på udden där resten av kvällens sällskap väntade. Vi gjorde upp eld och grillade korv till förrätt, till efterrätt grillade vi marshmallows som vi klämde fast mellan två Bragokex. Läbbigt, sliskigt och sött – men ack så gott! När vi var inne på tredje vändan Brago-kladd ringde Hasses telefon. Vi andra fortsatte grilla, den där telefonen ringer ju i parti och minut. Plötsligt blev min man vitare än den marshmallow han just klämt fast på grillspettet… - Men vad fan har du gjort?! vrålade han. Nu hörde jag att det var Gunnar (svärfar) på andra sidan tråden. Hans röst var hes, skärrad och klen. Mitt hjärta hoppade till och stannade helt för ett ögonblick medan jag försökte höra vad han sade. - Tuva är blå och kan inte andas, dom har ringt ambulans! ropade Hasse och började slita i tampen till båten. - Men Hans, ta min bil! skrek Nilla och kastade bilnycklarna mot honom. Vi sprang, herregud som vi sprang. «Därifrån och Hit» är en resa mellan himmel och helvete. En bok om att leva med vetskapen om att ditt barn är döende, och all rädsla, sorg, förtvivlan, glädje och ändlös lycka som det kan innebära. En skildring av sådant som bara händer andra, men som plötsligt hände just oss.