Sandhini Poddar skriver i boken: "Det är gripande att följa en intuitiv konstnärs kreativa bana. Anders Krisár avvek redan från början från konstvärldens mainstream och koordinaterna för hans bana står istället att finna i de mångsidiga och sinsemellan olika världar som graffiti, musikkomposition, reklam och tävlingsschack utgör. Krisár är i huvudsak autodidakt och bestämde sig för att bli bildkonstnär först i sena tjugoårsåldern. Trots att han praktiskt taget omedelbart vann erkännande bland gallerier i Europa och USA förblir hans position i den slutna konstvärlden en outsiders. Krisárs konstnärliga produktion – främst vad gäller skulptur och fotografi – kan uppfattas som hermetisk eller rentav morbid, genom hans sätt att använda avgjutningar, formar och deformering. Likväl har konstnärens poetiska, skickliga och djupt intuitiva uttryckssätt på kort tid resulterat i en samling verk som blottlägger människans fysiska, erfarenhetsmässiga och samhälleliga begär och begränsningar, vilket gör det hela allt igenom mänskligt."