Kjell Håkansson har under sin karriär utvecklat ett långsiktigt perspektiv över energi och miljö. Efter ledande befattningar inom svensk mekanisk, plast- och gummiindustri blev han vd för Studsvik (före detta AB Atomenergi). Där lärde han känna forskare och beslutsfattare som präglat de första generationerna av atomkraften.

I oktober 1991 inviterades han till en konferens om ”Climate change and Energy Policy” på Los Alamos, det amerikanska nationella laboratorium där vätebomben utvecklades. Han deltog aktivt i paneldiskussionerna och fick senare skriva en sammanfattning av sina inlägg i boken om konferensen. Den är högaktuell i dagens debatt nu, 30 år senare.

Några exempel på hans erfarenheter: Skogsbrukets och sågverkens mekanisering, höghastighetståg med Ostlänken och nedmontering istället för utveckling av svensk kärnkraft.

Kontakten med hans amerikanske kollega, Alvin Weinberg, ledde till en analys av miljö och energi för 30 år sedan vilken då jämförs med nuläget. Med hjälp av David Attenboroughs bok Ett liv på vår planet söker han en vision för framtiden och applicerar den på Sverige. Han spekulerar i hur kärnkraften kan bli ett komplement till vatten och sol-/vind i en långsiktig lösning för Sverige.