De kallas migranter, flyktingar, nyanlända, ensamkommande och de betraktas alltför ofta som en ansiktslös, anonym massa. I stället för att mötas som våra medmänniskor blir de behandlade som samhällsproblem, till och med som ett hot. Men ingen är illegal, alla äger sin rätt till ett namn och ett liv i värdighet.

Berättelserna i denna bok handlar nog mest om hopp. För många har Sverige varit ett fjärran drömland. I boken Hoppets territorium möter vi många röster som delar med sig av livets och flyktens erfarenheter. Den sammanhållande länken för projektet Little History har Riksteatern Värmland varit, men det är de enskilda människorna som framträder i ord och bild.

I dansen runt guldkalven har vi glömt gästfrihetens urgamla lag, som bjuder oss att ta emot flyktingarna som medmänniskor, dela vårt överflöd med dem, inkludera dem i vardagslivet och därigenom ömsesidigt lära känna varandra, byta erfarenheter, utvidga vår gemensamma horisont och skapa en ny världsordning.                                            
Kirsten Thorup