I Gult hår, grå ögon skildrar Sjón på sitt karaktäristiska sätt en tid och ett skeende det sällan talas om i den isländska historien. Gunnar Kampen är en snäll och försynt blond pojke som växer upp med sina föräldrar och systrar i efterkrigstidens Island. Ett Island där tysksympatisörer bakom stängda dörrar fortfarande hyser sin nationalsocialistiska övertygelse. En övertygelse som genom bland annat den lokala cykelföreningen också gör avtryck på Gunnar.

Gunnar växer upp och korresponderar med sin farbror i norskt fängelse, dömd för för- räderi, och ledare för nynazistiska rörelser runtom i världen. Målet är att grunda Islands nynazistiska parti som en del av Nordiska Rikspartiet. På väg till den första nazistiska världskongressen dör Gunnar dock 24 år gammal och lyckas aldrig nå sitt mål, men han kom ändå att vara med och forma en internationell rörelse.

Med en för Sjón typisk språklig stringens och skärpa skildras i Gult hår, grå ögon inte bara en ung pojkes uppväxt och väg in i nynazismen, utan också hur nazismen fortsatte att ha sina sympatisörer upp till högsta politiska nivå i Efterkrigsisland och hur dåtidens retorik är den samma vi idag hör från högerpopulister.