Natten mellan den nionde och den tionde maj 2010 hände det största som dittills hänt i mitt liv: Jag blev mamma och ändå inte. Jag fick en liten son och ändå inte. Det här är berättelsen om mig och Alfred. Det är också berättelsen om hur det är att sörja ett barn och bära på ett annat, och om Alfreds lillasyster Rosa.

Hur klarar man en förlossning när man vet att barnet i magen inte lever? Hur är det är att vara nybliven mamma, men ändå inte?

I den självbiografiska och drabbande boken Du och jag, Alfred skriver Marie Wetterstrand om hur det är att föda en död liten pojke, lämna honom ifrån sig, sörja honom och begrava honom. Hon skriver om sorgearbetet, om att våga bli gravid igen, om att bära på och föda ett nytt barn och om att långsamt hitta tillbaka till ett liv och en vardag som fungerar, trots den stora förlusten.

Du och jag, Alfred är en personlig, men ändå djupt allmänmänsklig berättelse. Den ger igenkänning, förståelse, tröst och hopp för alla föräldrar som förlorat ett efterlängtat litet barn.