Världen var på många sätt en annan för 1000 år sedan, såväl i praktik som i tanke. Människan ansågs leva på en plats, ”Midgård”, i mitten av världen, omgiven av andra världar bebodda av andra makter. Där fanns gudar, jättar, dvärgar, alver och olika krafter som nornor och valkyrior. Dessa föreställningar rörde inte bara universums uppbyggnad, utan även mytisk geografi och själva samhällsordningen. I antologin Ordning mot kaos diskuterar arkeologer, religionshistoriker och språkhistoriker den fornnordiska världsbilden under fyra olika teman som inleds av frågan om vi idag över huvud taget kan tolka och förstå forntida uppfattningar. I följande avsnitt försöker författarna se sambanden mellan dåtida föreställningsvärld och ritualer, för att sedan studera människans placering och roll i den norröna kosmologin – exempelvis analyseras kön och sexualitet, och gränslandet mellan människa och djur. En avslutande diskussion tar upp de komplexa sambanden mellan den norröna kosmologin och den dåtida faktiska världen: Var det idén om en kosmologi som omsattes i praktiken eller var det verkligheten som födde tankebilden? Författarna i Ordning mot kaos är inte alltid överens om perspektiv och tolkningar. Mångfalden i angreppssätt och synsätt visar att enighet kring den nordiska förkristna kosmologin är svår att nå – och kanske inte ens är önskvärd.