I sjuttio år förde den norske diktaren Olav H. Hauge dagbok. När dagboken publicerades i sin helhet år 2000 omfattade den 3 700 boksidor i fem band. Det är ett unikt dokument i världslitteraturen som här utges i urval. Det är anteckningar om litteratur, skrivande och vardagsliv men Hauge väjer inte heller för svåra ämnen. Regelbundet satt han internerad på Valens mentalsjukhus och i dagboken möter vi utförliga beskrivningar av de upplevelser Hauge hade i samband med dessa vistelser. De mentala tillstånden och sjukhusvistelserna sammanfaller hela tiden med publiceringen av en ny diktsamling. Det verkar som att arbetet med diktsamlingarna framkallade dessa tillstånd, eller också tog det så mycket på krafterna att han blev mer mottaglig. Äppelodlaren, eller »ogräshackaren« som han själv sade, Olav H. Hauge från Ulvik är Norges främsta efterkrigstida diktare. Han debuterade 1946 med samlingen Glør i oska (Glöd i aska), och skulle under sin levnad publicera ytterligare sex diktsamlingar. »Hauge var en andens bofaste« Karl Ove Knausgård, Min kamp