Mustafa fick frågan: ”Är du villig att göra vad som helst för Allah?”
Svaret var givet på förhand. Han fick några piller. Han svalde dem, och nu stod han här, på flygplatsen. Han var huvudpersonen just nu. Alla tittade bara på honom. Han var den största stjärnan i hela världen.

Tre små flickor var på väg igenom väntsalen vid incheckningsdisken. Han sträckte ut armarna som för att bjuda in till kramkalas. Två av flickorna var uppklädda i små klänningar, den tredje hade tights och en beige T-shirt med sydda blommor på. De skulle åka på semester. Lyckan fanns där.

I varje hand hade han en handgranat, den ena var osäkrad. Handtaget var intryckt. Sprinten låg på golvet framför honom. Och så log han, ett djävulskt leende, som barnen uppfattade som vänligt. De såg hans leende mun, men inte de iskalla svarta ögonen. Flickorna hörde inte föräldrarnas förtvivlade rop. De rusade fram till honom. Han öppnade famnen och gick ner på knä. De små söta oskulderna måste dö idag. Mustafa hade makten att bestämma det. Den unge islamisten hade trott på varenda bokstav som den helige imamen hade predikat. Imamens tankar var hans egna från och med nu. Han var programmerad, hjärntvättad och klar. Uppdraget var att döda så många kristna som möjligt innan han själv dog. Det var det mest hedersamma uppdrag man kunde få som jihadist. Han ville visa sig vara värdig Allahs uppskattning.

Men skulle han bli visad upp till oskulderna i himlen hos Allah och profeten Mohammed eller skulle han förpassas ner till evigheternas brinnande helvete i underjorden när han kom fram till Helvetestrappan? Det är där allt avgörs. De närmaste minuterna skulle avgöra hans vidare öden i himmelriket.

Helvetestrappan är en direkt fortsättning på boken Jihadistjägaren.
Ariel Goldblumes jakt på jihadisterna fortsätter!