”Min farfar heter Niilo Anttonen. En gång för mycket länge sedan hette han Nikolaj Timofejevich Antonov. Bakom det namnet gömmer sig en fantastisk berättelse om kamp för överlevnad och om en mors kärlek till sitt barn.
Den här boken är baserad på hans egen bok från 1993, våra samtal hemma i hans kök och min egen släktforskning. Den forskningen förde mig långt ut i de ingermanländska skogarna, bland landminor och övergödda spyflugor, och vidare djupt in i ryska, finska, tyska och svenska arkiv. Den sammanförde mig med en rysk journalist, vars moster en dag bjöd på en helt oförglömlig rödbetssoppa. Journalisten tog mig också till en ensam gravplats mitt ute i ingenstans.
Farfars berättelse hade under min uppväxt alltid varit som en julsaga. Den handlade om en farfar som varit med om ett krig och som hade spännande ärr från två gevärskulor.
I vuxen ålder började jag skönja verkligheten bakom sagan. Men hans historia hade luckor som inte ens han själv kunde fylla och som jag ville ha svaren på. Vem var hans mamma? Vad hände med henne när sonen försvann ut i kriget?
I vissa handlingar beskrivs Nikolaj Antonov som desertör och fiende till sovjetstaten. I mina ögon är farfar varken förrädare eller landssvikare – han är min hjälte. En ung man som drogs in i ett världskrig och som gjorde det han måste för att komma levande där­ifrån. Han tvingades se det ingen människa borde behöva bevittna. Han är en överlevare som lurat döden flera gånger.
Hans liv vittnar om en enorm viljestyrka och ett gränslöst mod.”