Kometer, norrsken, jordbävningar, drakar, missbildningar och andra märkligheter ofta uppfattades de som så kallade järtecken som varslade om kommande olyckor.

I sin 400 sidor långa bok från 1500-talets andra hälft beskriver kyrkoherden Joen Petri Klint i ord och bild dessa bisarra tecken, deras uppkomst och betydelser. Han försöker finna sambandet mellan dem och efterföljande händelser såsom Johan III:s död och slaget vid Stångebro. Intresset för järtecken delade Klint med sin omvärld, inte minst med det lutherska prästerskapet i Europa. Naturfenomen betraktades av de flesta som en reaktion från Gud på människornas synder i värsta fall ett tecken på den annalkande apokalypsen.

I Järtecken analyserar historikern Sofia Gustafsson Klints tidigare förbisedda järteckenbok i ljuset av tidens lutherska föreställningsvärld. Varför skrev Klint boken och hur typiska var berättelserna i boken för sin tid?