”Olava och Polykarpus – en berättelse om en kärlek, handlar om två människor från en annan tid och som lever sitt liv kvar i det gamla vid skogskanten långt från alla bekvämligheter. De möts första gången vid en brygga där Olava skurar sina trasmattor och Polykarpus stannar till på sin väg genom skogen förbi sjön. Sedan Olavas mor försvann har uppväxten under faderns hårda nypor gjort henne misstänksam mot manfolk, varför hon håller en tydlig distans till denne yngling, där han generad och bugande ber henne om något att dricka. -.Jag har valt att berätta på ett språk jag känner är deras, då jag vill att det ska höras att berättelsen tillhör dem. Dialogen har en påhittad dialekt med influenser från den norra delen av landet.”