Enligt Bibeln var Jesus en pacifist som predikade om kärlek till fienderna. Istället för att hämnas uppmanades de kristna att vända andra kinden till och förlåta oförrätter. Men enligt evangelisterna kallade Jesus motståndarna för skällsorden ”hycklare” och ”huggormsyngel” vid några tillfällen. Därmed skulle han ha gått emot sin uppmaning om att älska fienderna. I boken Sökandet efter den historiske Jesus görs en undersökning som visar att Jesus hårda ord kan ha lagts i hans mun i efterhand. I boken presenteras även forskning som visar att det är möjligt att Jesus inte uppfattade sig som Domedagens Människoson som skulle döma syndarna till svåra helvetesstraff och att den ursprungliga Nattvarden kan ha saknat symboliken med brödet som Jesus lekamen och kalken som hans blod. Det finns också argument som talar för att Jesus inte ansåg att han var Guds bokstavliga son, utan att hans gudomliga släktskap endast ska ses i ett bildligt perspektiv. Det är också möjligt att uppfattningen om att Gudsriket skulle inrättas vid jordens undergång är en efterkonstruktion. I Bibeln finns nämligen utrymme för en tolkning om att Gudsriket finns inom människorna och att det kristna idealsamhället växer fram i långsamt takt likt ett senapsfrö som blir till ett stort träd, när människorna följer Jesus bud om kärlek till medmänniskorna.