Reportage om flyktingarna från kriget i Ukraina

»Kriget pågår inte bara när kanonerna dånar, det pågår också när människornas liv krossas och förstörs.« Jelena Kostiutjenko

Fredstiden är över. När Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari 2022 tvingades miljontals ukrainare på flykt. Detta är berättelsen om några av dem. Här möter vi en sjuksyster, en markforskare, en gardinförsäljare, en hivaktivist, en taxichaufför, en barnhemsföreståndare, Roma och Julia, och många, många fler. Ingen var beredd på att han eller hon skulle bli tvungen att fly. Det är framgångsrika, välbärgade, yrkesarbetande människor, och så visade det sig att vem som helst kan bli flykting -- till och med medborgare i landet från vars armé flyktingarna flyr. 

»Jag tror att det är en rysk reporter som måste skriva om de här människorna, som ett första steg i den botgöring och gottgörelse som Ryssland är skyldigt Ukraina.« Valerij Panjusjkin

Valerij Panjusjkin, född 1969, är en av Rysslands mest respekterade reportrar och har skrivit elva böcker, bl.a. en bok om Gazprom (tillsammans med Michail Zygar).

ur Vargtimmen

»Viktoria Svetlitj ska resa iväg med dottern, men får tårar i ögonen vid blotta tanken på att hon måste lämna kvar det gamla pianot och, inte minst, alla blommor. Lägenheten är full av blommor. Orkidéer, citrusträd, palmer. Viktoria har gröna fingrar, som det heter, och får allt att växa. Viktoria sätter blomkrukorna i vattenbad, men hur länge kommer de att vara borta? En månad? Ett år? Resten av livet? Hur som helst, blommorna kommer att vissna och dö, tänker Viktoria, men nere i porten stöter hon på en granne som föreslår att hon ska ställa ut blommorna i trappan. Grannen säger till alla som flyr från huset att de ska ställa ut blommorna i trappan. Själv ska hon ingenstans och vattnar gärna alla blommor så länge hon lever. Ett litet vardagligt offer.«