Veikko Keteli var ett av omkring 70 000 finska krigsbarn som evakuerades undan kriget till Sverige. Han föddes i finska Borgå 1941. Pappan dog när pansarfartyget Ilmarinen sprängdes av en mina samma år. Barndomstiden växlade mellan fosterföräldrarnas bondgård i Småland och den arbets- och bostadslösa mamman i efterkrigstidens Finland – som finnpojke i Sverige och svenskunge i Finland. En tid av både kaos och kamp, men Veikko följer maximen Det är aldrig försent att få en lycklig barndom. Bara att gilla läget. Han läste tidigt och mycket; där fann han dörrar till andra världar och han insåg hur stor världen var. Vi får följa evakueringen, barndomens lek, skolgången i både Finland och Sverige, förälskelserna, församlingen, krigstjänsten i ett finskt tidigare dödsläger och svartlistningen som fackligt och politiskt aktiv elektriker i Sundsvall. Veikko blev så småningom Norrskensflammans korrespondent i Moskva och upplevde såväl förhoppningarna runt Gorbatjov som katastrofen i Tjernobyl och kriget i Afghanistan. Terrorattacken på Utøya drabbade hans egen familj. Som åttiårig pensionär i Oslo, med fem barn och med barnbarn runt om i norra Europa, har minnet stärkts av många och långa samtal med författaren Åke Johansson!