Tänk om det fanns en plats där vi kunde få återbesöka vårt liv. Kanske till och med situationer som vi faktiskt inte varit med om.

För Elis slutar ett ansträngande julaftonsfirande på hjärtintensiven. Från sjuksängen får han får möta de som betytt mest för honom. Den han kallade Mor, och så morsan förstås. Han får tillgång till de avgörande ögonblicken, jularna som fosterbarn i Dalarna, mötet med kärleken, karriären på Televerket och så självklart musiken. Hans liv har gått hand i hand med det moderna Sveriges framväxt, där staten tog hand om sina medborgare medan jazzen övergick i pop. Han möter också den högst levande Tony, sjuksköterskan som vågar skoja om döden. Inte död än är en sorgesång över det förlorade folkhemmet och en hyllning till livet.