När blev jag en riktigt olycklig människa?  
Något man blir eller alltid har varit?  
Något man så småningom förtjänar?  
Jag har nog alltid känt att jag förtjänat det.  

Jag är olyckligt här är en berättelse om att överleva, även när man inte orkar eller vill. Om att kämpa, med allt och alla, men kanske framför allt med sig själv. Om att älska sprit, spel, kvinnor. Sina barn. Men aldrig sig själv. Om att aldrig förlåta sig själv. Om att sluta skylla ifrån sig, och om att sluta tänka så jävla mycket.