Det här är en ovanlig bok. Författaren Barbro och huvudpersonen Gustav är dotter och far. Barbro arbetade i fyrtio år med boken men avled innan hon hann avsluta den helt. Boken utgår från fader Gustavs förråd av berättelser, ordstäv, citat från länge sedan döda smålandsgubbar och -kärringar, imitationer, parodier, ramsor, öknamn, smeknamn, vaggvisor, sjömansvisor, lekar.

Gustav var fenomenal på att finna de träffande ordvändningarna i rätt ögonblick. Han fann orden, uttrycken och med några ord kunde han ändra på en samtalssituation.

Barbro Klein tror själv att hon blev folklorist just på grund av främst Gustavs men även mor Sigrids talanger med språket och formuleringarna. Här finns ordkonst med anknytning till barn och barnahyss, till havs och till sjöss, till staden och inflyttningen dit och så vidare.

Barbro Klein var etnolog, professor och forskare/författare till en rad publikationer.Hon forskade även utomlands. Under många år var hon chef för Swedish Collegium för Advanced Studies (SCAS) i Uppsala. De tre kollegerna och eleverna till henne, Georg Drakos, Jonas Engman och Lotten Gustafsson Reinius samt litteraturvetaren Marie-Christine Skuncke har ombesörjt att hennes manus blev en bok.