Essäer om måleriet gavs ursprungligen ut som appendix till 1765 års Salonger. Texten är Diderots första försök att formulera de principer som väglett honom som kritiker. Här tydliggörs de spänningar som genomsyrar alla Salongerna: mellan moralens krav och närheten till livet i dess komplexitet, mellan den konstnärliga formens självständighet och den uttryckta tankens prioritet, mellan geniets frihet och naturens ordning.  Men det är inte fråga om någon färdig systematik: Diderots reflektioner förblir öppna, hans essäer är endast ett steg på vägen i ett tänkande statt i konstant förvandling. 

Denna reviderade översättning av Yvonne Sandberg är försedd med ett efterord av Sven-Olov Wallenstein om Diderot och konstkritiken.