Efter den skruvade romanen En isbjörns memoarer, som handlade om tre generationer talande isbjörnar i efterkrigstidens Östeuropa och som blev Yoko Tawadas stora internationella genombrott, kommer nu den prisade dystopin Sändebudet. Romanen belönades med ett av USA:s mest prestigefyllda litterära priser, National Book Awards, i kategorin bästa översatta roman. 

Sändebudet utspelas i ett Japan i en obestämd framtid, i efterdyningarna av en stor katastrof som vi inte får veta så mycket om, även om Tawada själv nämnt att det var kärnkraftsolyckan i Fukushima som satte henne på spåret. Landet har isolerat sig och barnen är så svaga att de knappt kan gå. Mumei bor med sin morfar Yoshiro. Han tar hand om sitt barnbarn, som likt de andra barnen har fötts med grått hår och veka lemmar, men som är en oerhört inkännande och vis pojke. Mumei är sjuklig och tycks inte ha någon framtid, men är ändå en gestalt full av hopp och helt fri från pessimism och självömkan. Det är en oväntat rolig och ljus bok, i vilken Yoko Tawada vänder ut och in på dystopigenren och presenterar en lekfullt fantasifull roman som ingen annan författare i världen hade kunnat skriva.

Yoko Tawada är född 1960 i Tokyo men bor sedan 80-talet i Berlin. Hon skriver både på japanska och tyska, men den här romanen tillhör hennes japanska produktion. Hon är flerfaldigt prisbelönt även i Japan, bland annat med Akutagawa-priset.