PG Gyllenhammar utsågs till Sveriges mest beundrade man nio år i rad. Hans känsla för samhället, personalen på golvet och visioner var unik. Men PG ville inte ha någon med på triumfvagnen som påminde om att han var dödlig. Han tappade kontakten med marken och sitt företag. Han gav sig in i affärer som misslyckades och kostade anseende, ledningskapacitet och resurser, men värst var att PG:s intresse för Volvos bilar var lågt.

Medan Volvos produktutveckling stod och stampade körde den tyska bilindustrin om och skaffade ett försprång som var svårt att ta ikapp. Den misslyckade Renaultaffären kostade Volvo mycket och blev PG:s fall.  

Volvos VD Leif Johansson försökte ta på sig PG:s kostym. Han ville göra ett fientligt övertagande av Scania, sålde personvagnsdelen till Ford och köpte Renault lastbilsverksamhet. Förmodligen skrattade Renault hela vägen till banken och Volvo tappade kontrollen över sitt varumärke.  

Hur kunde det gå så? Det beror på övermod, underskattning, kortsiktighet samt lusten att delta i näringslivets monopolspel, anser bokens författare som innehaft ledande positioner i Volvo och arbetat 16 år i Regeringskansliet.