Vildmarkskrigaren Robert Rogers (1731-1795) blev i de nordamerikanska striderna mellan britter och fransmän ryktbar för sina jägarförband, sina rangers. Robert Rogers ver tveklöst ett geni bortom alla diktade figurer. Han gjorde sitt yttersta för att bidra till segern över fransmännen och de indianer som stod i förbund med dem. Han sökte också förverkliga en dröm om att finna en nordvästpassage till Stilla havet, men fick ge upp den, kanske med insikten om att vattendelaren i väst var honom övermäktig.

Rogers rangers utspelar sig under den tid som i Europa kallas sjuårskriget. Här berättas om hur Nya Frankrike erövrades av engelsmännen, hur Nya England och övriga kolonier längs Atlantkusten stred för att få lämna det brittiska väldet och om indianernas viktiga roll som bundsförvanter till både engelsmän och fransmän. James Fenimore Coopers romaner jämte otaliga efterföljande indianböcker får här en levande bakgrund.

Boken inleds med ett förord av generallöjtnant Mertil Melin, som 1977 utbildades i Robert Rogers anda vid U.S. Army Ranger School.