”Det här är en diktsamling som bottnar i både nödvändighet och ärlighet, inte minst det gör att man som läsare verkligen kan uppleva närvaron av en högst personlig röst. Dikterna är skenbart enkla i sitt tilltal. De tätas från insidan av det egna jagets mörker, för att efterhand spricka upp i ljus, närapå som ett frö i en tung mylla. Det är död som ger liv, likaså en frånvaro som skapar närvaro.”
– Kristian Lundberg (ur bokens efterord)

Kärlekens ”längtansblick” och vägran att underkasta sig döden genomsyrar denna debutsamling. Ibland åkallas Orfeus-myten, ibland dunsar dikterna ner i kvinnomisshandel, tvångsvård och cancerbesked.