I en serie scener och minnesfragment tar Pelle Andersson oss med till barndomens Söder­tälje, vuxentillvaron i stenstan med livspusslet nerkört i halsen och till tystnaden efteråt, när barnen flyttat ut och dagarna som kommer är färre än de som varit. Insikten bränner: Klimatet, ­solidariteten, vänstern, allt han har slagit för ligger i ruiner. Men här finns också sommarstället på ön i Mälaren, den hemliga platsen i Kruthuset där alla ögonblick existerar samtidigt, dit man kan gå för att tänka. Eller slippa tänka.

“Som om i morgon var i går” är en undersökning av vad som ledde fram till alla förluster, ibland också ett slags förklaring, förlikning, förbannelse, förbindelse, förtrollning, förälskelse.