Per Holmlöv har samtalat med trettio berättare mellan trettio och nittio år från livets alla skeden. De delar i Jäklar Anamma med sig av motgång och framgång.

Barbro Westerholm 89, vår äldsta riksdagsledamot:
”När jag snubblar över problem eller företeelser som jag upplever som orättfärdiga ger jag mig på dem för att förändra till det bättre. Ibland går det snabbt, ibland lång tid, just nu ser ett tjugoårigt problem ut att lösas. Och motståndaren är alltid tröttare.”

Per-Olof Eriksson 84, näringslivsprofil:
”Min pappa var skogvaktare på bruket i Degerfors och han tog med mig till bruksdisponenten för att fråga hur jag skulle kunna studera vidare. Disponenten tittade på mina skolbetyg och sa, jaså, stort A även i gymnastik. Ja, bruket behöver duktiga ingenjörer, så visst ska vi hjälpa till.”

Margareta Winberg 74, politiker:
”Om och om har jag dragits ner, om och om igen har jag rest mig upp. Och det har känts som en seger. Inte primärt för mig, men för den arbetarklass som jag på något vis fortfarande anser mig representera.”

Lennart Koskinen 78, biskop emeritus:
”Slumpen är ingen tillfällighet, brukar jag tänka. Om jag fick leva om mitt liv skulle jag vara ännu mer uppmärksam och ha mental beredskap. Lyssna mer och leta efter möjligheter. Min version av Jantelagen lyder: ”Tro inte att du är den ende som är något.””