Efter det hastiga avslutet på samboförhållandet med Totte, mannen som hon trott att hon skulle dela resten av sitt liv med, visste Erika att hon snart måste hitta någon annanstans att bo.

Hur hade hon kunnat vara så naiv att hon låtit honom ensam skriva under hyreskontraktet? Nu hade Totte gjort slut och Erika stod där utan vare sig lägenhet eller sambo. När allt ser som mest hopplöst ut, dimper det plötsligt ner ett kuvert i brevlådan.

Erika läste: "Genom en av bankens uppdragsgivare, erbjuds du att hyra en lägenhet på två rum och kök på Rapsgatan 4, Stockholm"

Detta erbjudande är personligt och går ej att överlåta.

"Ägaren önskar att tills vidare vara anonym. Vid intresse kontakta oss snarast för ytterligare information. Med vänliga hälsningar Sven Svensson Bankkamrer."

Det var för fantastiskt för att vara sant, tänkte hon skeptiskt och var övertygad om att det rörde sig om ett slags practical joke från arbetskollegorna. Men, om allt stämde, betydde det definitivt lösningen på det akuta bostadsproblemet. Vem i hela världen erbjöd en lägenhet med låg hyra och förstahandskontrakt mitt på självaste Södermalm? tänkte hon.

I bakhuvudet ringde en liten förnuftig klocka som sa henne att om något låter för fantastiskt, är det säkert det. Vem var egentligen denne Sven Svensson och hur kom det sig att någon hade valt ut just henne? Vad har jag egentligen att förlora? tänkte Erika. Hon var beredd att chansa.