Är verkligheten lyrisk? Känns vetenskap poetisk? Blir livets sanning diktad? Livet strömmar genom galaxen, kärleken är inte riktigt klok och dårskapen överlistar människans intelligens. Det rör sig om ett långt livs tankar, texter, dikter i en hybridform av naturvetenskaplig och samhällsdebatterande lyrik och betraktelse. Universums perspektiv i tid och rum gör sig ständigt påmint, liksom genernas långa vandring, där vi är blott kaleidoskopiska ögonblickspassager. Samtidigt som människans dårskap är roten till våra fruktansvärda tillkortakommanden, är den förutsättningen för vår fortlevnad i kärlek och fortplantning. Här finns Homo erectus kärleksdikter och dikterna till Monica – kollegan, hustrun – som dog i Alzheimers sjukdom: Kärlek i äldreomsorgen. Texterna är interfolierade med sentenser och kan läsas som löpande text utan att vara ett sammanhängande berättande, men snarare ett flexibelt pärlband av associationssjok.