Sanningen är som en skogsbrand. En enda gnista kan bränna upp alla våra begrepp och uppfattningar om verkligheten, även det mest ingrodda begreppet, jaget.
Jaget ser sig självt som en separat verklighet och allting annat – du, världen och det gudomliga – som något främmande. Denna dualism är hindret i vägen för den absoluta friheten, och måste övervinnas.
Annars är friheten bara en idé som inte förverkligas i våra liv. Den glädjande sanningen är att den frihet aldrig kan gå förlorad.
Den är ofrånkomlig. Vi kan bara tillfälligtvis glömma bort den. Förverkligandet av denna ofrånkomliga frihet sker inte på gurun av vår ansträngning, men inte heller utan ansträngning. Det kan låta motsägelsefullt. Språket är nämligen dualistiskt. Det icke-dualistiska är den upplevelse som alla mystiker i världen har haft. Detta mysterium kan inte fångas i ord, men orden kan peka på det. Ord kan var smittande. Ord kan vara medlet som tänder gnistan.