Hon bet ihop. Det var bara två veckor kvar av vårterminen. Hon skulle börja trean nästa år.

Du måste hjälpa oss Ljuvliga Josefin, viskade hon. Vi har valt ut dig. Vi är så rädda.

Solen kröp över ravinkanten mot Buskåker, den lämnade slänten i mörker, men lyste över ängen där hon somnat dagen innan. Almgrenar lade en kall skugga över stigen. Ingenstans fanns något spår efter Desme och småfolket.

BTJ:s lektör Ewa Wendt-Nevhage skriver bl.a. följande: "En annorlunda berättelse, finstämd men ändå spännande, skriven i samklang med naturen. Meningarna är korta och texten okomplicerad med ett enkelt språkbruk."