"När han stannade bilen böjde sig Krista ner och plockade upp något. Han stirrade på henne. Hon var blek, ögonen blanka och stora, det ljusa håret tovigt. I handen höll hon en kniv. Det var samma kniv.

Hon har tvättat kniven tänkte han i samma stund som hon sträckte den mot honom som om hon gett honom en gåva. Han tog emot den och utan att stänga av bilmotorn klev han ur bilen. I ögonvrån såg han Krista rulla ihop sig som om hon sökte skydd innanför bilbältet.

Han sprang mot jordkällaren, lyssnade efter mänskliga ljud, men hörde bara blåsten. Han visste vad han måste göra. Han vred om nyckeln."

BTJ:s lektör Karin Lentz skriver bl.a. följande: "Ibland verkar handlingen osannolik, spännande är den mest hela tiden. Det är en rättfram berättelse om två unga, sårbara människor. Språket är ledigt och miljöskildringen levande. Boken kan även vara av intresse för högstadie- och gymnasieelever.