Ann Mary Russell Cruise blev 1853 genom giftermål grevinnan Anna Maria Hamilton på Ovesholms slott, och skulle under tretton år komma att påverka männen och makten i Sverige innan hon år 1866, trettiosex år ung, trädde in i evigheten — trodde man i alla fall. Anna Maria gifte sig i London 1853, tjugotre år gammal med den sextiosjuåriga tuffingen greve Axel Raoul Hugo Hamilton på Ovesholms slott — trodde man i alla fall. Men vi skulle finna bevis för att den tänkta brudgummen inte var på plats, någon annan tog hand om det praktiska och avlevererade bruden ifråga tre år senare på Ovesholm med praktfull son, ett år gammal. Sonen var definitivt blåblodig eftersom han var en Bernadotte. Och det är ju inget att göra någon större sak av, inte ens då 1855, då sonen föddes i Paris — trodde man i alla fall. Anna Maria Hamilton tog ganska snabbt rodret när det gällde makt och politik, hon tog plats och hon drog sig inte för att driva med kungen, att styra och ställa med utrikesministern, att använda sin tillgifta maktposition att be diverse ministrar utföra tämligen enkla sysslor för hennes privata räkning, och med en ton som var ytterst artig, men med ett budskap som visade vem som bestämde — och varför. Kort sagt, Anna Maria var tillräckligt ung, tillräckligt vacker och rik, tillräckligt social och intelligent och med tillräckligt mycket irländskt krigarblod i ådrorna, genom århundraden av makt och krig i familjegenerna Russel och Cruise, för att orka med att tampas med kungahus, adel och politiker. Det var en maktdans som pågick, frågan är om det också var en dödsdans? Plötsligt dog Anna Maria i Paris 12 juli 1866 — trodde man. Alltifrån den dagen inträdde direkt den stora tystnaden över Anna Maria, endast någon väl inövad skröna här och där blev kvar. Inga papper att finna, vare sig dödsattest eller giftermålsbevis, två rader i ett telegram om hennes död, ytterligare två rader i den lokala tidningen, punkt och slut — trodde man. Tills tre veckor efter hennes jordfästning, med ett i Sverige oidentifierat lik i kistan, startade Anna Maria's påstådda död och sista önskan en utpressningshärva, som slutligen skulle landa hos svensk-norska kungen.