Ivan Bunin är en av 1900-talets största ryska författare. I tjugotvå mästerliga kärleksnoveller som nu för första gången presenteras i svensk översättning utforskar Bunin den bitterljuva kärleken. Med bred pensel målar han ”det ryska landskapet: melankoliskt, ibland ödsligt. Med en nästan ödesdiger stämning ger han liv åt mötet mellan män och kvinnor som korsar varandras väg för att strax skingras igen.”

”Det är stilkonst på hög nivå, en prosa att njuta och försjunka i. "Mörka alléer" bör locka alla med minsta intresse för rysk litteratur och stor novellkonst.” Sten Wistrand, Nerikes Allehanda

”Varje ord är en njutning i Bunins täta, ciselerade meditationer kring vad livet kunde ha blivit och hur allt förgår. Mörka alléer är novellkonst när den är som allra vackrast och mest vemodsskimrande, ett mästerstycke av mollstämda betraktelser ur kärlekens svidande efteråt.” Ann Lingebrandt, Norrköpings Tidningar

”Bunin återger smaker, dofter, dagrar, ljusskiftningar i landskapet. Psyke och natur tycks samspela. Grundtonen är elegisk. Kärleken drabbar som en uppenbarelse, en kort epifani, då hela världen ångar och lever. Sedan förgår den, finns blott kvar i bitterljuva minnen. ” Magnus Ljunggren, Svenska Dagbladet

”I Ryssland värderar man Bunin lika högt som Turgenjev, Tjechov, Tolstoj.” Zinaida Lindén, Hufvudstadsbladet ”Ivan Bunin hade lagt hundratals mil mellan sig och sitt hemland, ändå sjunger, doftar, lever den ryska berättarkonsten i hans noveller. Han målar med bred pensel, det ryska landskapet: melankoliskt, ibland ödsligt. Med en nästan ödesdiger stämning ger han liv åt mötet mellan män och kvinnor som korsar varandras väg för att strax skingras igen.” Bibbi Rydberg, Dala-Demokraten Den ryske prosaisten och poeten Ivan Bunin föddes 1870 i Voronezj. Han kom från en gammal adelssläkt och växte upp på en liten lantgård i mellersta Ryssland. Han började skriva tidigt och debuterade 1891 med en diktsamling. 1904 och 1909, samma år som han blev invald i den Ryska vetenskapsakademin, belönades han med prestigefyllda Pusjkinpriset för framför allt dikter och översättningar av Byron och Longfellow. Med tiden övergick han alltmer till prosa. För den breda publiken blev han känd för sina stämningsfulla berättelser om den ryska landsbygdens förfall, ”Byn” (1910) och ”Suhodol” (1911). Därefter följde en rad av hans finaste noveller, t.ex. ”Livets bägare” (1913) och ”Herrn från San Francisco” (1915). Åren före första världskriget gjorde han flera resor, bl. a. till Egypten, Syrien, Palestina, Turkiet, Ceylon och Italien. 1920 lämnade han Ryssland, femtio år gammal och bosatte sig i Frankrike, där han stannade till sin död 1953. I exil skrev han en rad av sina allra bästa prosaverk, bl.a. novellerna ”Mitjas kärlek” (1924), ”Solstinget” (1925), ”Jelagins affär” (1925), den självbiografiske romanen ”Arsenjevs liv” (1927-30, 1933), novellsamlingen ”Mörka alléer” (1946). 1933 tilldelades Ivan Bunin som den första ryske författaren Nobelpriset i litteratur. I sitt hemland är han en levande klassiker och en av de mest lästa författarna.