Gusten Widerbäck, 1879–1970, är vår främste uttolkare av Uppsala och den omgivande slätten. Av en slump kom Bruno Liljefors in i hans liv och därför fick han redan i unga år en förståelse för hur man fångar ett landskaps innersta väsen. Efter en kort period på Konstakademien började han på Konstnärsförbundets andra skola. Där inpräntade läraren Richard Berg vikten av "uppriktighet, helhjärtad personlig insats och outtröttlig strävan efter förnyelse", egenskaper som präglade Gustens långa och framgångsrika karriär.
I Uppsala blev han en centralgestalt i ett kotteri med konstnärer som under 1900-talets början skapade en guldålder i stadens konstliv. När Widerbäck i slutet på 1910-talet bosatte sig i Årsta utanför Uppsala, fann han sin plats i livet. Där ute på slätten var han omgiven av motiv för sitt landskapsmåleri och Uppsala låg inte längre bort än att han kunde promenera dit för att unsoureras till sina stadsmotiv. Professor Teddy Brunius har skrivit om Gusten Widerbäck att han "mer än någon annan konstnär har gett tolkning av vår omgivning som påverkar vårt seende". Hans konst hjälper oss fortfarande att se och älska Uppsala och slätten omkring oss.