Barndomens kafferep där hans Pappa berättade västgötahistorier som ofta handlade om de gamla i byn, har lämnat stark avtryck hos författaren. I förordet skriver han: “Jag var så liten, så jag förstod inte det roliga, men jag glömmer aldrig skratten. Jag minns, hur jag kunde se allt vad Pappa berättade om framför mig, i bilder. Det är orsaken till att alla historier har fått var sin akvarell.”

Ett smakprov:

"Det var två äldre gubbar som drack elvakaffe varje da på ålderdomshemmet i Hova. men bluga västgötar som de var så sa de inte så möe te varandra. Efter ett långt tag sa dock den ene: 

- Har jag berättat för dig om mina barnbarn?

-Nä, och det sa du ha tack för, sa den andre!"