Den svenska ”bostadspolitiska regimen” vilar på fem institutionella pelare vilkas framväxt och utveckling ingående behandlas av författarna. Till sina huvuddrag har dessa varit oförändrade sedan de formades efter andra världskrigets slut, vilket kan förklaras med bostadspolitikens starka stigberoende. Samtidigt har pelarna successivt urholkats framför allt sedan 1990-talet. I boken analyseras det partipolitiska spelet om bostadspolitiken, men också de stora intresseorganisationernas roll där det framträder ett tydligt växelspel mellan särskilt hyrespolitikens innehåll och organisationernas inflytande. >br>
Författarna visar att bostadspolitikens utfall har blivit allt mindre generellt inriktat under de senaste decennierna, vilket exemplifieras med allmännyttans utveckling. De diskuterar även i vilken utsträckning bostaden alltjämt kan ses som en social rättighet i Sverige. Boken avrundas med en diskussion om jämlikhet i boendet som en normativ måttstock för bostadsförsörjningen. >br>
Om författarna: >br>Bo Bengtsson är seniorprofessor i statsvetenskap, särskilt bostads- och urbanpolitik, vid Institutet för bostads- och urbanforskning, Uppsala universitet. Han forskar om bostads- och hyrespolitik i politiskt, teoretiskt, historiskt och jämförande perspektiv. >br>Martin Grander är biträdande lektor i urbana studier vid Mal- mö universitet och föreståndare för den tvärvetenskapliga forskningsmiljön Studier i boende och välfärd. Hans forskning belyser bostadsförsörjning ur ett brett perspektiv, med särskilt fokus på boendets betydelse för jämlika levnadsvillkor.