"Den svåra kärleken" tar sin utgångspunkt i frågan: ”Hur vet man om man är driven av rädsla, av hopp om belöning eller av kärlek?” Svaret söks i den spiritualitet av självförglömmande kärlek som i tidiga klostermiljöer kom att forma en livshållning där icke-dömandet är den dygd som inrymmer alla andra. Med den franske teologen Olivier Clément och dennes bok Källor som ledstjärna, urskiljer Peter Halldorf de drag i östkyrkans tro och andlighet som skapat en kristendom som inte handlar om ett sätt att bete sig, men som förändrar människor genom en ”transfigurerad etik”. Här är moralens grund inte ett regelverk utan kyrkan som en gemenskap i kärlek av fria människor. ”Det sätt på vilket kärleken och friheten korresponderar med varandra kom att bli en av mina mest drabbande existentiella erfarenheter i mötet med östlig och orientalisk kristendom för många år sedan”, skriver Peter Halldorf. Den svåra kärleken är en personlig bok där författaren tar oss med till möten med människor och miljöer som utmanat honom ”att ge upp en position som visat sig alltmer ohållbar”, som han uttrycker det i förordet. Vi får lära känna några av de ortodoxa teologer som under 1900-talet uppdaterat arvet från den tidiga kyrkan i en teologisk vision vars summa är lika enkel som svindlande: ”Så sammanvävda är vi människor med varandra – liksom med hela den övriga skapelsen – att vi upphör att existera om vi inte omfamnar varandra i kärlek.” I bokens avslutande del berörs den kristna traditionens tal om ”evig fördömelse” i ljuset av den bysantinska påskikon som kallas Dödsrikets plåga. En ikon som återspeglar ”hopp där inget hopp finns”.