För att förverkliga sina idéer använder sig Mikael Olsson av dokumentärfotografins metoder, genom att åta sig andra, ibland kommersiella, uppdrag får han tillgång till svårtillgängliga sammanhang som han sedan kan använda i sitt konstnärskap. "Jag är konstnär, jag använder mig själv för att komma in i nya situationer", säger han. Olssons självporträtt/selfies ifrågasätter vår tids narcissistiska selfiekultur och influerarnas status. Han utmanar också selfiens kompositionsprinciper, att ögonlinjen ska placeras en tredjedel ner från bildens övre kant. Olssons verk känneteckna av outtröttlig lekfullhet och intuition, intimitet och distans samt hans egna fysiska närvaro i stadsmiljöer och landskap, vid turistattraktioner och otaliga andra motiv. Olsson Mikael innehåller en essä av författaren och psykoanalytikern Sinziana Ravini.