Boken handlar om Inger Böving, senare gift Hellman, född 1937 och död 1982. Vi som skrivit är hennes ende son, Per, och hennes kompis från gymnasietiden, så småningom svägerska, Lena. Inger var en begåvad, mycket vacker, omtänksam och snäll människa som tyvärr tidigt hamnade i missbruk och fick ett miserabelt liv. Texten är skriven för att berätta hennes historia ur våra synvinklar och för att bevara hennes minne – både det goda och det dåliga – för framtiden. Allt hade kunnat bli så väldigt annorlunda. I en annan värld hade hon inte försvunnit bort i missbruk, hade kunnat utbilda sig och fått ett arbete, hade kanske fått fler barn, och hade kunnat dela med sig av sina fantastiska egenskaper till man och barn – något ödet inte tillät henne att få göra.