Martin Luther undervisade om vikten av att be och om hur man ber. Han koncentrerade undervisningen till Herrens bön. Det är en erfaren bedjare som inskärper att bönens värde inte ligger i de många orden, utan snarare i bedjarens eftertanke och uppriktighet. Lutherforskaren Carl Axel Aurelius svarar för denna första svenska översättning av boken om Herrens bön. Som munk levde Luther i tidebönernas särskilda rytm med bön var tredje timme under dagen. Som präst undervisade han lekfolket om vikten av att be och om hur man ber. Han koncenterade undervisnignen till Herrens bön och vände sig särskilt till församlingens olärda, inte minst barn och gamla. Luther insåg tidigt att bönens värde inte låg i de många orden, uan snarare i bedjarens eftertanke och uppriktighet, att bönens var sprungen ur hjärtat. Det är en erfaren bedjare som här talar till gemene man. En av Luthers vänner Johann Schneider (Agricola), förde anteckningar och gav ut undervisningen i tryck. Luther bearbetade den ytterligare och det är denna version av hans utläggning av Fader vår för gemene man 1519 som här föreligger i översättning till svenska av Carl Axel Aurelius.