När Ernst efter många år återser sin kusin Cora i det fuktdrypande orangeriet på godset, drabbas han av en stor besvikelse. Han tycker att hon är oansenlig. Inte alls som i minnet. Alldaglig. Ja, rentav ful. Samtidigt blir han överrumplad av sin egen upphetsning när han tar hennes hand. Ernst blir mer och mer besatt av sin kusin, och hans handlingar tar sig allt obehagligare uttryck.

Christine Falkenland visar i Själens begär (2000) prov på sin förmåga att borra sig in i det mänskliga psykets dunklaste vrår.



Detta är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.wwd.se/pod